Pop the news!
Sedan den 25 september har vi vetat om att vi blev godkända - det kanske känns löjligt men en nöjd känsla sprider sig i kroppen. (Jag har läst om så många som har blivit nekade både UT och besökvisum så vi var båda tveksamma om det skulle gå igenom.)
S, min närmaste, ringde jag nog direkt, avslöjade nyheten och trodde nog att jag skulle svimma på plats.
Papperna ordnade vi i slutet av augusti, några dagar senare åkte H till Ankara på intervju - vi pluggade familjens namn, jag scanna in och mejla signerade personbevis till H som inte kommit i tid och vi var nog båda lite nervösa. Jag hade hade gett honom en hel hög papper för att vi skulle vara på den säkra sidan.
Efter intervjun väntade 7dagars lååång väntan, som sedan blev 10 dagar.. Dag 10 smsade jag H och frågade om de hade hört av sig. Några minuter senare får jag ett svar - ett glädjerus spred sig i hela kroppen!
Sista veckan i september reste jag och S ner, hyrde lägenhet privat och bokade egen taxi till lägenheten. Vi hann pusta ut en liten stund och virra runt en stund i lägenheten innan H ringde - S möte upp honom medan jag virrade ännu en stund. Det knackar senare på dörren, jag öppnar..ser först S med ett stort leende. Sedan står han plötsligt där framför mig - med världens största leende. Vackraste man! Vi höll om varandra läääänge.
Så nu 'is it out there' då päronen fick reda på nyheten igår.
Kommentarer
Trackback