dooot

Vid 2tiden dök hanen upp och så var det läggdags.

Vi sov till 12, vilket jag aldrig kunnat göra innan - mellandagarna och att vara sambo förändrar verkligen ens livsvanor -till och med så pass att vi skippade tvättiden i torsdes. Känns som att alla mina vanor lite förändrats, i flesta fall till det posetiva.

Började spela wordfaud igen med C, men då ringde H och sa att vi skulle umgås med fyra andra par. De hade alla barn och det blev ett himla trevligt hönshus - huvudet snurrar fortfarande! 

Nu är det 'Älska mig igen' som avrundning för kvällen. Brownies med fudge glasyr i kylen, de blev inte riktigt som tänk, men gott! 

Idag tog jag en day off eftersom personalen trampade ovanpå varandra, och eftersom jag jobbat hela julen så unade jag mig det - samtidigt som vi ska checka av lite ärende, så som id-kort och möte på arbetsförnedringen. 

Mötes av en maktmissbrukare i dörren som inte släppte in oss till en början. Senare öppnade en annan yngre kvinna och jag bad henne kolla vem vi skulle ha möte med, hon var mer sammarbets villig och lite senare dök en tredje kvinna upp. Vi följde med henne till ett trist kontor med sjukhusgardiner från 1900-frös ihjäl. Adresser, telefonnummer och tidigare arbetserfarenheter skrevs in.

'Vad tror du vi kommer göra för dig? Vad har du för förhoppningar att vi ska göra för att hjälpa dig?'

Till en början kan ni lära er kundbemötande (och engelska), var min tanke men jag knep ihop matluckan.

Nu är vi på tåget påväg till Malmö - tänkte mig mat, Skatteverket (id-kort) och möjligen Malmö museum.

Idag är en jobbig dag, begraver mig framför tvn i mjukbyxor och gråter till sorgliga filmer. Det är såhär ibland att vara kvinna..

9.30 (8.30 svensk tid) började intervjun och varade en timme. Han hade fått någon snorkig kvinna som gjorde intervjun/förhöret. 

Intervjun bestod av frågor om när jag varit där, första gången vi träffats, när vi blev officiellt tillsammans, mina föräldrars namn, våra fritids intresse..

Nu fortsätter vi den ohumana ovissheten -det kan ta dagar..det kan ta månader - men jag känner nu i alla fall att nu har vi kommit såhär långt. 

Snart ska jag få hålla om honom igen, det är det som är det viktiga. Jag kan se tillbaka på vår väg vi hittills kommit och le -vi kan göra detta! Distans är inte något alla klarar och visst har tvivel funnits där, ensamhet och utbrått i frustration men jag tror på att vår kärlek är stark.

En sak står klart - jag vill inte leva mitt liv utan honom. 

Vi kan bli nekade, det vet jag - vad händer då? Jag tror på ödet, kanske ger man upp då eller överklagar vi..finns det ett liv för oss i Turkiet? 

Jag vill inte vara negativ men jag kan inte blunda för den sura verkligheten. Genom livet sätts vi på prov oräkneliga gånger - står man då upp och kämpar eller finns det något i varför saker och ting händer..

Ikväll kommer jag inte att bli klokare på framtiden - så jag tror jag vänder på steken. Alice väntar otåligt på att få krypa in under täcket hos mig och bli klappad på magen. Elvis tar plats nere vid fötterna. Bäst att göra sällskapet till viljes!

Snart.. men gud vad dagarna går långsamt!

Godmorgon-meddelandena har kommit, tänk när man får pussa honom godmorgon istället..längtar efter denna vackra man något otroligt. Kämpar för att dagarna ska rulla på, meningslösa projekt och tankar som snurrar runt i huvudet. Tänk så blir vi så lyckligt lottade att vi verkligen kan kalla varandra sambo..jag kan inte se någon framtid utan honom. 

Jag håller tummar och tår för att inte intervjun blir allt för jobbig och att de förstår att vi vill vara tillsammans på riktigt.

Imorgon hoppas jag på en liten shoppingrunda i Ystad, dels för att växla pengar. 

Nu vill jag bara decka, har en seg öppning imorgon.

Ciao bella  !

Imorgon ska han ordna nytt nüfus inför intervjun (förhöret). Jag tror han är nervös, vilket han också erkänt att han är. Han uttryckte sin oro ikväll då han inte vet någon annan som tidigare varit på intervju -dessa papper förvirrar mest, men jag tror att jag skickade med tillräckligt. 

Pass kopia på nya och gamla, kopia på stämplar, nya och gamla personbevis, foto och historier om hur/när/var vi träffats och besöket i Sverige. Ansökningspapper.

Förvirringen är stor och många tankar snurrar - dels hur lång tid det kommer att ta innan vi får reda på om vi har 'tillåtelse' att få börja vårt riktiga liv tillsammans. 

Vi har kommit en bra bit, kämpat oss igenom tvivel. Kommit fram till att vi vill spendera våra liv tillsammans och ansökt om det - distansen tär otroligt, men jag vet att jag inte vill ge upp den befintliga chansen till en framtid med denna otroliga man.

Vi har fått tid för intervju i Ankara, datumet har jag avslöjat för de närmaste. Båda är nog ganska nervösa - det är nu det gäller efter all denna (jävla) väntan. 

H skrev igår att han fått papprena som jag skickade med C. Jag blev generad när han sa det eftersom jag hade gjort ett fotoalbum. 

Idag blir det tvätt och städning, men börjar inte med det förren vid 2 - så nu avnjuter jag bara Ally McBeal och en chailatte.

Idag var det en jobbig dag, tankarna har bara snurrat. Jag tror att tanken på UT (uppehållstillståndet) tar död på mig. Jag borde fokusera på annat och det försöker jag också. Därav trädet.

Sara var här i helgen och vi åt thai mat tillsammans och blandade lite drinkar. Jag var nog ingen vidare sällskap, men förhoppningsvis lite grann.

För en vecka sedan kom vi hem efter en vecka i Side, Turkiet.

Vi mellanlandade båda hem och dit i Istanbul. Det var väl inga jättestora problem, men vi kände oss såklart stressade på nervägen medan vi kände igen prosseduren på hemvägen plus att där inte verkade vara lika många resande då.

På hemvägen lyckades jag somna cirka 20 minuter men vaknade sedan av att karlen brevid snarkade. Jag grät en skvätt, kanske mest av trötthet efter att vaknat halvsvettig och bara några få timmars sömn. Jag fick hejda mig själv för att fortsätta lipa då jag kom på att jag inte hade några servetter. Sedan satt jag som besatt och räknade ner minuterna till landning. Såklart kom tårarna igen på Köpenhamns flygplats och människor stirrade när jag ulkade ut "det blir bara svårare och svårare för varje gång". Stackars Sara! 

Men jag glädjs över att E och U bara har 7 veckor kvar till deras svurk ska anlända och även blev jag glatt överaskad när M och D berättade att de ska bli föräldrar :)

Usch, nej duschen kallar!

Pratade med H idag och nu är han snart hemma i Manavgat, systersonen skulle med honom. 

Fick sådana fina bilder på honom igår så jag kände hur ögonen blev tårögda.

Usch, bara 5 dagar har gått och det är numera så tyst och tråkigt hemma. 

Jag har ändå lyckats sysselsätta mig rätt bra ändå. Jobbet tar ju mycket av tiden! Verksamheten är igång igen och jag trivs väldigt bra med min kollega och våra barn.

Sen kom även min syster hem på torsdagskvällen, fredagen var jag hos mina föräldrar och hade återförening. Det bjöds på smörgåstårta då syrran saknat det när hon var i Turkiet. 

Idag ska S komma hit och roa mig. Jag tror vi redan hittat lägenheten vi ska hyra i vår, men jag tror vi ville titta lite till på flera alternativ. 

Puss !

Känner att jag lär mig mer och mer efter varje dag - ja, jag känner mig riktigt blond! 

Nu vet jag..tack för den informationen - haha!

Men jag säger bara det, det är komplicerat att handla, kommer nog bli en del fisk en månad framåt.

Vi gick ock la oss 12 igår efter 'en mardröm till svärmor' och lite engelsk Wallander -jag somnade där i slutet någonstans i hans armar. 

Jag vaknade klockan 5, 7 och vid nio gick vi upp. Åt frukost och tittade på '22 jump street', slumrade sedan en stund. 

När vi vaknade körde vi ner till affären för bakning med tjejerna. Jag glömde hälften, eller mer. 

Bakade lussebullar som inte riktigt jäste då jag glömde värma mjölken. Safran glömde jag med! Jag är värdelös i köket ju. Tog lite vin, sen blev det bättre. 

Gick en runda till två kompisar som satt och drack lite öl. Sen smet vi hem.

Imorgon ska vi fika med mina föräldrar.

Till slut lyckades jag komma till flygplatsen, rätt terminal med -woop woop. Parkerade , blev klagad på för jag någon kärring tyckte jag parkerade fel -det är du som är problemet, tant!

H ringde och kom ut. Jag tror vi kramades, jag var så skärrad efter resan. Sen körde vi till hotellet. Checka in och duschade och drack rödvin och messa alla att vi hade landat. 

Han ringde sin oroliga mor så hon också fick vila nerverna. Vi kollade på Riddick... Jag kollade 20-30 minuter sen deckade jag.

Fredagmorgon åt vi frukost på hotellet och sen körde vi via Värnamo så jag skulle få lite mindre nära-döden-upplevelser. Burger king på vägen där H nästan fick en bacon i maten - hade varit snyggt va? Mindre än 24 timmar och redan gris- förgiftad? Nej fy, tackar vet jag vegetariskt - han smakade tveksamt på min och rynkade på näsan.

Nu är vi hemma och fått en något sånär bra sömn. Ska plocka fram frukosten - han gråter redan efter sitt turkiska te. Hihi

Jag känner mig inte så nervös än, det kommer väl senare. Något som dock oroar mig är vädret, hoppas det är lugnare på eftermiddagen.

Igår ringde jag upp honom, jag tycker synd om dom som hör oss. Det är väldigt mycket fniss och flummande. 

Gud vad skönt det var att höra hans röst! 

Igår blev det även lite drickande. Mötte två killkompisar som jag inte träffat på evigheter, det blev mycket skratt. 

Trillade hemåt vid 4 tiden, såg lite på en norsk kriminalserie och krängde sallad efter slocknade jag i sängen.

Trevlig dag!

Märkligt. Kunde inte ta ögonen ifrån henne. 

Tickar dem biologiskaklockan? Näää, jag har ju redan 27 barn ..

Hotellrummet har vi tillgång till 15.00 så det finns ju alltid alternativet att han tar sig dit och varvar ner. 

I alla fall 7 dagar nedräkning.. Nervusitet på högnivå.

Idag kände jag mig nervös, det börjar bli verkligt nu. Han kommer komma hit! Tänk så trivs han inte.. Tänk så vill han hem.. Kommer vi hinna göra små utflykter som jag tänkt eller kommer tiden flyga iväg? 

Mest av allt.. Vi ska leva med varandra 'på riktigt' i 38 dagar. 

Såg väderprognosen för göteborg och blev mer nervös. Hopas det hinner ändra sig lite. 

Lite senare ringde han upp igen, pratade lite till. Känns som jag fått en bättre kontakt och det känns super roligt.

Imorgon ska jag och mamma på mässa i kyrkan, insamligen kommer gå till de som drabbats av cancer. Jag tror det blir till att packa ner många näsdukar! 

Idag städade jag lyan och tvättade. E kom förbi sen bestämde vi för att hämta hans lillebror och äta kinamat ihop. Det var verkligen evigheter sedan jag åt sådan skräpmat, och det är bra att det dröjer mellan gångerna. 

Nu får jag försöka vara hälsosammare några dagar, sen kommer H ! Känns väldigt spännande men samtidigt är man skraj. Jaja, mjukstartar med minisemeater så det ska nog gå bra. 

Jag avvaktar några dagar till och ser hur väderleken ser ut. Tanken är att vi ska tillbringa1-2 dagar i Göteborg, som en liten mini weekend nu vid jul. Det kan bli riktigt mysigt! 

Håller tummarna för milt väder.

Har frågat en kompis och kanske blir det av. Jag vet ju inte hur det är angående hygienfråga på jobbet.

Det var ingen som påpekade något på anställningsintervjun i alla fall. 

Jag: What does 'bilmiyorum' means?

H: 'I don't know.'

Jag: You don't know?

Han förstod att jag skojade. Şaka ya!

Haha! Det betyder 'jag vet inte'. 

Nackdelarna är att man inte bara kan ses en lördagkväll, mysa i soffan med tända ljus och ett glas rött. Han får sitta i köket på andra sidan cyberskape och jag lummar runder med mobilen i handen i min lägenhet. 

Vi har testat skype tre gånger om jag minns rätt. Den första gången hade vi inte sett varandra på ca 30 dagar så jag stirrade nästan bara på skärmen utan att säga ett ord. Det var så overkligt att se OCH höra honom.

Fördelar! Jag kan slänga mina underkläder över hela lägenheten, orkar jag inte diska så kan diskhon stå full. Jag kan se äckligt romantiska filmer och rå-gråta utan att skämmas. Jag kan gå med ovårdat hår och lykta illa utan attnågon kommenterar det.

Katshing ! - vann plötsligt fördelarna?

Så klart inte. Jag avundas ju de som planerar och bokar semestrar tillsammans, de som pussas under en fest och speciellt de som köpt ett hem och renoverar tillsammans. Ibland känner jag bara för att ge upp - men så kommer han online, skickar ett meddeland och jag är fast igen. 

Så ni där ute - klarar ni distans är ni otroligt starka och kärleken är enorm. Styrkekramar!

Åt ordentligt med hemmalagad thaimat och somnade på soffan. 

Vaknade med lite ont i halsen. Jag bara väntade på det.

Idag är det 19 dagar till H kommer. Funderar att stanna 1-2 nätter i Göteborg och mysa :)

Igår bäddade jag ner mig framför tvn, det är Brothers and sisters som gäller!

Nej nu måste jag kila till jobbet - ska servera polentagröt till barnen -- vilket vissa föräldrar inte ens viste vad det var. De flesta barnen gillade det verkligen och åt flera portioner - trevligt med något nytt på frukostbordet.