Framtid
Ibland undrar jag vad jag vill med min framtid.
Är det såhär jag vill leva? Är jag påväg mot den framtiden jag verkligen vill ha? Är jag på rätt spår ens..
Det är inte lätt att leva tillsammans med någon och det är inte lätt att leva ensam.. jag har blivit så jävla lätt irriterad under de senaste månaderna.. mycket på mig själv för att jag alltid - alltid - alltid tjatar.. blir ingenting gjort om jag inte tjatar?.. stannar tiden? kommer hela lägenheten se ut som ett jävla bombnedslag? ... jag provade ett tag att försöka strunta i vissa saker för att se vad som hände...
Mat började mögla i kylskåpet, inköp sköttes inte tillräckligt ofta och så damm..
Jag klagar nog ofta för min stackars syster hur det känns att leva såhär.. när tvn är viktigare än hushållet för den man bor tillsammans med.. jag ska säga det att jag saknar Malmö och att bo tillsammans med min syster.. eftersom där skötte hon det mesta och bad om en hjälpande hand när hon tyckte att saker borde skötas och jag jobbade extra då och kände mig lite viktigare. Vi hade nära till att gå och träna och affärerna hade öppet till 11 på natten. Jag saknar känslan efter att längta efter en framtid tillsammans med Emil.. om drömmen att få bo med honom...
... nu är det mest tjat och jag känner mig värdelös som inte jobbar extra..
just nu bölar jag..
Är det såhär jag vill leva? Är jag påväg mot den framtiden jag verkligen vill ha? Är jag på rätt spår ens..
Det är inte lätt att leva tillsammans med någon och det är inte lätt att leva ensam.. jag har blivit så jävla lätt irriterad under de senaste månaderna.. mycket på mig själv för att jag alltid - alltid - alltid tjatar.. blir ingenting gjort om jag inte tjatar?.. stannar tiden? kommer hela lägenheten se ut som ett jävla bombnedslag? ... jag provade ett tag att försöka strunta i vissa saker för att se vad som hände...
Mat började mögla i kylskåpet, inköp sköttes inte tillräckligt ofta och så damm..
Jag klagar nog ofta för min stackars syster hur det känns att leva såhär.. när tvn är viktigare än hushållet för den man bor tillsammans med.. jag ska säga det att jag saknar Malmö och att bo tillsammans med min syster.. eftersom där skötte hon det mesta och bad om en hjälpande hand när hon tyckte att saker borde skötas och jag jobbade extra då och kände mig lite viktigare. Vi hade nära till att gå och träna och affärerna hade öppet till 11 på natten. Jag saknar känslan efter att längta efter en framtid tillsammans med Emil.. om drömmen att få bo med honom...
... nu är det mest tjat och jag känner mig värdelös som inte jobbar extra..
just nu bölar jag..
Kommentarer
Trackback