dooot

Idag var det en jobbig dag, tankarna har bara snurrat. Jag tror att tanken på UT (uppehållstillståndet) tar död på mig. Jag borde fokusera på annat och det försöker jag också. Därav trädet.

Sara var här i helgen och vi åt thai mat tillsammans och blandade lite drinkar. Jag var nog ingen vidare sällskap, men förhoppningsvis lite grann.

För en vecka sedan kom vi hem efter en vecka i Side, Turkiet.

Vi mellanlandade båda hem och dit i Istanbul. Det var väl inga jättestora problem, men vi kände oss såklart stressade på nervägen medan vi kände igen prosseduren på hemvägen plus att där inte verkade vara lika många resande då.

På hemvägen lyckades jag somna cirka 20 minuter men vaknade sedan av att karlen brevid snarkade. Jag grät en skvätt, kanske mest av trötthet efter att vaknat halvsvettig och bara några få timmars sömn. Jag fick hejda mig själv för att fortsätta lipa då jag kom på att jag inte hade några servetter. Sedan satt jag som besatt och räknade ner minuterna till landning. Såklart kom tårarna igen på Köpenhamns flygplats och människor stirrade när jag ulkade ut "det blir bara svårare och svårare för varje gång". Stackars Sara! 

Men jag glädjs över att E och U bara har 7 veckor kvar till deras svurk ska anlända och även blev jag glatt överaskad när M och D berättade att de ska bli föräldrar :)

Usch, nej duschen kallar!