Vi
Han har varit på intervjun nu, han åkte igår till Ankara efter sina två jobb. Han satt i 7-8 timmar igår natt och kom fram vid 7 i Ankara.
Home is were the heart is.
9.30 (8.30 svensk tid) började intervjun och varade en timme. Han hade fått någon snorkig kvinna som gjorde intervjun/förhöret.
Intervjun bestod av frågor om när jag varit där, första gången vi träffats, när vi blev officiellt tillsammans, mina föräldrars namn, våra fritids intresse..
Nu fortsätter vi den ohumana ovissheten -det kan ta dagar..det kan ta månader - men jag känner nu i alla fall att nu har vi kommit såhär långt.
Snart ska jag få hålla om honom igen, det är det som är det viktiga. Jag kan se tillbaka på vår väg vi hittills kommit och le -vi kan göra detta! Distans är inte något alla klarar och visst har tvivel funnits där, ensamhet och utbrått i frustration men jag tror på att vår kärlek är stark.
En sak står klart - jag vill inte leva mitt liv utan honom.
Kommentarer
Trackback