dooot

Imorgon ska han ordna nytt nüfus inför intervjun (förhöret). Jag tror han är nervös, vilket han också erkänt att han är. Han uttryckte sin oro ikväll då han inte vet någon annan som tidigare varit på intervju -dessa papper förvirrar mest, men jag tror att jag skickade med tillräckligt. 

Pass kopia på nya och gamla, kopia på stämplar, nya och gamla personbevis, foto och historier om hur/när/var vi träffats och besöket i Sverige. Ansökningspapper.

Förvirringen är stor och många tankar snurrar - dels hur lång tid det kommer att ta innan vi får reda på om vi har 'tillåtelse' att få börja vårt riktiga liv tillsammans. 

Vi har kommit en bra bit, kämpat oss igenom tvivel. Kommit fram till att vi vill spendera våra liv tillsammans och ansökt om det - distansen tär otroligt, men jag vet att jag inte vill ge upp den befintliga chansen till en framtid med denna otroliga man.